Vila i Frid Älskade Morbror

Nu är jag redo att berätta vad som hänt. Varför mitt liv kastades omkull. Varför jag mått dåligt.
Här kommer mina dagboks anteckningar från dagen vi fick beskedet fram tills idag.

Måndag 2 juli 2012
Dagen då saker och ting förändrades för alltid.
Då vi fick det tragiska beskedet att min morbror somnat in för gott.

Vissa saker vill man inte skriva om, men man måste. För de är en del av bearbetningen för att gå vidare. För att kunna gå vidare, ja för gå vidare de måste man. De går inte att tro att världen stannar, även om man önskar att den kunde göra de, i alla fall ett litet tag. Så man skulle hinna hämta andan. Hinna andas. Hinna hitta tillbaka. Få ordning på tankarna. Få ro. Samla sig. Kunna gå ut, utan att bryta ihop av minsta lilla. Just nu är jag skör. De kommer ta tid. De måste få ta tid… Men hur lång tid… De vet jag inte…. De vet nog ingen…

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer
Alf Henriksson

120709
1 vecka senare. De känns lite bättre. Men de är långt ifrån bra. Hur länge kommer detta förfölja mig. När kommer man kunna släppa de…. Bröt ihop idag igen. Och känner mig fortfarande skör.. De kommer bli svårt att hitta tillbaka. Men de är bara ta en dag i taget.

120710
1 vecka + 1 dag senare. Ledsen idag igen. Men vet egentligen inte varför… De är små saker som oroar.. Som är olösta, men just nu inte går att lösa. Som inte har svar. Men som måste vänta lite… Jobbigt. Men de är bara att vänta ut tiden. Och den går långsamt.

120714
1 vecka + 5 dagar senare. Vissa frågor har nu fått sina svara. Dödsannonsen har varit i tidningen, så nu vet alla. Nu är de ingen hemlighet. Alla vet. Sen har även en annan viktigt fråga fått sitt svar. Och de känns bra. Men samtidigt så inte. Men tyvärr får de väntas med att ventileras här, med respekt för omgivningen. Även fast jag bloggar relativt anonymt. Troligtvis så handlar de bara om mina egna hjärnspöken.. Men vet vart jag kan ventilera frågan så.. Om jag skulle vilja de. Får se om jag återkommer till de… Men troligtvis inte.

120723
3 veckor senare. Vart och beställt begravningsblommor idag. Var inte alls förbered på att de skulle vara så jobbig. Mamma och jag var där och så möte vi upp Moster och Mammas faster och Kusin.
Vi hade tänkt oss ett hjärta. Men dom var väldigt, väldigt dyra. Tror inte alls Morbror önskat att vi skulle lagt så mycket pengar på lite blommor som bara varar några dagar. Så vi valde istället en annan fin dekoration. Lite högre. Med band. Med text. Minns dock inte texten. Bröt ihop. När vi skulle välja blommor. Trodde att de skulle vara enkelt, men de var de verkligen inte. Sen har stenskylten i ask-minneslunden kommit på plats med, så vi åkte till kyrkogården med en sväng. Så de vart en ny omgång med tårar. Undrar när tårarna kommer att ta slut. Vart på stan med. Och fixat de sista med kläder till begravningen, mina kläder är klara men mamma behövde en överdel. Så de har vi löst idag. Så nu är de bara begravningen kvar, sen hoppas jag att allt släpper och de blir lite lättare. Hoppas verkligen de. Orkar inte med alla människor som ska tycka synd om och le och vara glad bara för att de så ska vara. Håller mig helst hemma.

120727
3 veckor + 4 dagar senare
De var begravning idag. Verkligen super tuff dag. Men de var fin, prästen var bra, musiken var bra. De var lite folk. Saknade några. De var verkligen dålig stil att vissa människor inte visade sig där.
Blommorna vart bra. Alla andra blommor var jätte fina med. Kyrkan var liten och fin och vädret höll sig fint hela dagen och solen lyste och de var varmt. Efter samlades vi närmaste hos min ena kusin för mat och fika. Super god smörgåstårta och vitchokladkladdkaka med grädde. Åkte sedan och kolla på alla blommorna och var hemma vid sex tiden. Var helt slut då. Som luften gick hur mig helt totalt. Kunde somnat just då sittande. Men tvingande mig att hålla mig vaken en tag till.

120728
3 veckor + 5 dagar senare
Nu är de över. Eller? Mår lite bättre, de känns i alla fall lättare.

120730
4 veckor senare
Mår sämre igen, sorg? Är de verkligen sorg. De är svårt att säga. Och de är fortfarande overkligt på något sätt att han aldrig kommer tillbaka. Att han aldrig kommer vara med på julen mer. Eller när kusinbarnen fyller år. Han kommer aldrig ringa mer. De känns konstigt.

120802

1 Månad senare

Vissa människor beter sig som idioter. Förstår inte hur dom kan göra så. När han levde då passade de. Men nu. Då bryr dom sig inte alls. Inga blommor till begravningen, dom närvarade inte.  Dom kan inte ens beklaga sorgen när dom möter en. Dålig stil. Usch. Mamma vart super irriterad.

Vi saknar dig Morbror. Och ditt barnbarn säger att han har en morfar i himlen som om de är de mest naturliga som finns för en pojke på snart 3 år. Och han hade gärna vilja ringa till stjärnorna om de hade gått. Men tyvärr……